Vi kan läsa i C.H Spurgeons bok "FAMILJEBOKEN" om hur vi bör tänka på, vi som "Bloggar" eller på annat sätt talar och mer eller mindre lever i tron;

16December Afton.

"Herre öppna du mina läppar."

Wi äro wanligtwis allt för mycket benägne att tala, men äro icke alltid så noga om hwad wi säga;

låtom oss uppmärksamt lyssna till hwad skriften har att säga om oheliga tungor. 

Jak 3:1  Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.
(Menniskor äro allt för snare att sätta sig upp som mästare och lärare, men om de wiste hwad ökadt answar en sådan ställning för med sig, så skulle de föredraga att wara lärjungar.)
Jak 3:2  Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.
Jak 3:3  När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.
Jak 3:4  Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.
Jak 3:5  Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting.
(Den ströwar ut kring jorden, angriper de bästa menniskor, och djerwes till och med att anfalla sjelfwa himmelen.)
Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog.
(Är det eld af himmelen, så blifwer en pingst däraf; är det eld från helwetet, så blifwer deraf ett allmänt elände.)
Jak 3:6  En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.
(En ostyrig tunga är wärre än helvetets eld, ty denna pinar blott de ogudaktiga, hwaremot en sådan tunga plågar alla, både onda och goda.)
Jak 3:7  Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
Jak 3:8  Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift.
(Gud allena kan tämja henne och lära henne att wara tyst eller att tala till hans ära. Detta lejon kan ej bindas ens af en Simson, men Herren kan förwandla det till ett lam.)
Jak 3:9  Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild.
Jak 3:10  Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
(Sådant motstridigt tal är onaturligt och widunderligt. Wårt tal bör alltid wara i samma rigtning och helt helgat åt Herren. Är det så?)
Jak 3:11  Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten?
Jak 3:12  Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Jak 3:13  Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.
(Helighet, saktmod och mildhet i umgängelse och samtal äro de bästa tecknen till ett werkligen helgat sinne. Gud allena kan genom sin helige ande gifwa oss denna wisdom.)
Jak 3:14  Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen.
Jak 3:15  En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.
Jak 3:16  Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.
Jak 3:17  Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.
Jak 3:18  Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
(Gamle Thomas Adam har det sinnrika yttrandet: "Tungan är en enstaka lem. Gud har gifwit menniskan twå öron, det ena att lyssna till den menskliga kunskapens lärdomar, det andra att till hans gudomliga bud. Twå ögon, att han med det ena måtte se upp på sin egen väg och med det andra hafwa ömkan och medlidande med sina nödställda bröder. Twå händer, att med den ena arbeta för sitt eget uppehälle och med den andra lindra sin broders nöd. Twå fötter, en för att på hwardagarna gå till sin wanliga syssla, den andra för att på helgdagar bewista de heligas samqväm. Men bland allt detta har han gifwit honom blott en tunga; hwilket bör lära honom att höra twå gånger så mycket som han talar; och att gå och arbeta twå gånger så mycket som han pratar".)

Orden talas lätt och fort, 

glömmas också hastigt bort; 

Men betänk hos Gud ändå 

såsom wittnen qwar be stå!

Lär oss, Gud, att lögnen sky 

och att tungans synder fly; 

gör wår mun från flärden fri, 

att ditt redskap den må bli!